onsdag 7 juli 2010

Träning skapar inga resultat - vila dig i form!

Träningen i sig skapar inga resultat, den stimulerar. När musklernas befintliga funktionella förmåga utmanas tillräckligt sker en stimulering att öka den funktionella förmågan. Efter stimuleringen sker en kompensation (återhämtning) där kroppen återställer det som påverkats av stimuleringen. Först när kompensationen är klar kan överkompensationen (resultat) påbörjas. Effektiviteten i kompensationen och överkompensationen avgör hur lång vila som behövs och beror på individens genetiska förutsättningar (som inte kan påverkas), kvalitén på kost och vila/sömn samt hur väl man balanserar träningens intensitet, volym och frekvens.

Vetenskapen bakom relationen mellan stimuli, kompensation och överkompensation kommer från stressfysiologi och ”The General Adaptation Syndrome” (GAS). Kroppen reagerar enligt samma principer när det gäller alla typer av stress på kroppen. Man kan exempelvis jämföra styrketräning med att skaffa en solbränna. Både solens effekt på huden och styrketräningens effekt på musklerna faller in under stressfysiologins principer. För att få en effekt på huden måste solens strålar vara tillräcklig intensiva, precis som träningen måste vara intensiv för att få effekt på musklerna. På samma sätt som att man bränner sig och förstör huden om man solar för länge eller ofta får man en motsvarande negativ effekt på musklerna om man tränar för länge eller ofta.

För att undvika överträning gäller samma principer för all typ av träning – hitta balansen mellan hur intensivt, länge och ofta man tränar, inte glömma av betydelsen av att äta och sova ordentligt samt ta med livets övriga stressfaktorer i beräkningarna. Överträning är en av, om inte den vanligaste orsaken till uteblivna resultat hos regelbundet tränande personer. När en sådan person av någon anledning ofrivilligt blir tvungen att inte träna på en vecka eller två är det inte ovanligt att de märker en förbättrad prestation när de väl kommer tillbaka till träningen igen. Det är ett mycket tydligt tecken på överträning. Stressfysiologin kan på grund av olika individers genetiska skillnader när det gäller stresstolerans inte säga exakt hur mycket eller lite vi bör träna, men den hjälper oss att förstå hur vi skall justera de olika faktorerna för att på ett mer effektivt sätt experimentera oss fram till det som passar oss själva bäst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar